Troed Troedson har ägnat sitt yrkesverksamma liv åt att försöka se och beskriva hur organisationer och samhälle skall dra fördelar av den enorma omställning vi är mitt i just nu, det som ibland kallas den fjärde industriella revolutionen men som Troed menar är större än så, det är inte den fjärde av något vi redan varit med, det är den första av något vi aldrig gjort.

Det sägs att vi formar världen med våra tankar.  Det är säkert sant. Men det är lika sant att våra tankar formas av världen runtomkring oss. Vi tänker i bilder och metaforer som i sin tur är skapade ur den fysiska värld vi känner till. En organisation är en pyramid med ett uppåt och ett neråt. Är organisationen stor är den kanske som en oljetanker, stadig kurs och fart men svår och långsam att svänga och bromsa. Våra kollegor och medarbetare är tigrar, lejon, kaniner, sköldpaddor eller noshörningar. Projekt är stora elefanter som måste ätas en bit i taget. Budgeten är en tjock lunta och någon kommer med tunga invändningar.

De här bilderna är alla, utan undantag, hämtade ur vår fysiska omvärld. Det betyder tyvärr att de ramar och begränsningar som finns i den fysiska världen också blir ramar för vårt tänkande. Vi tror faktiskt att en organisation är tung och trög, vi tror att en kompetent medarbetare bara kan vara på ett ställe samtidigt, vi tror att en organisations utveckling stannar av om vi inte tillför energi, vi tror att en ledare bara kan ha ett visst antal underställda och vi tror att man ser längre om man sitter högst upp i pyramiden.

Här måste vi stanna upp lite. De här bilderna är inte felaktiga, så länge våra företag och organisationer levde i en fysiskt påtaglig värld så är det faktiskt rimliga beskrivningar. Anledningen till att en stor organisation är trög är att informationshantering tar tid. En människa är självklart antingen i Malmö eller i Sundsvall, inte både och. En chef behöver prata med, och prata till, sina medarbetare och fler än 25-30 är det omöjligt att hinna med och högst upp i organisationen har man tillgång till samlad information som förädlats och konsoliderats på vägen upp.

Det digitalisering gör, mer än något annat, är att riva sönder själva grundreglerna för den fysiska världen. Information skickas inte ens, den bara finns överallt. En människa kan mycket väl medverka i processer i både Malmö och Sundsvall exakt samtidigt. Och i Bryssel och i Baku. Tusentals människor kan prata med varandra om viktiga saker och vad man än kan se ifrån toppen så är det synligt från alla andra ställen också.

Våra erfarenheter och våra metaforer fungerar inte, eller snarare, de borde inte fungera. Vi borde kasta dem överbord (för att ändå hänga fast i den där oljetankern…).

Men det går inte. Vi kan inte tänka alls om alla våra bilder är borta. Vi kan inte prata med varandra om vi inte får säga ”i toppen” eller ”på gräsrotsnivå” för att beskriva var i verksamheten vi befinner oss.

Alltså behöver vi hitta nya bilder, nya metaforer och nya strukturer för vårt tänkande. Och då dyker nästa problem upp. Pyramiden, oljetankern och det där pratandet med 25 personer i fungerar av två skäl, dels därför att de beskriver hur världen faktiskt fungerar, dels därför att vi alla delar erfarenheten om hur de fungerar. Alla vet att pyramider är stabila om den breda änden är nedåt, att oljetankers svänger långsamt och att det inte går att prata med 200 personer i ett rum.

I det nya digitala universum som nu växer fram har vi inga sådana gemensamma erfarenheter. Vi vet faktiskt inte vad som fungerar och inte fungerar, vi kan inte ens formulera de grundläggande naturlagarna. Det enskilt viktigaste uppdraget för ledare och visionärer de kommande tjugo åren är att förstå de nya principerna och skapa de nya metaforer som är verkligg användbara. Därefter är det möjligt för alla oss andra att ta oss till det där stället där tankarna kan få forma den nya världen i stället för att låta den gamla världen forma våra tankar.   

Troed Troedson