Reza Moosavi  jobbar som projektledare hos Bron Innovation, Västernorrlands digitala innovationshubb och IT-kluster. Reza bryr sig om människor och vill hjälpa dem att förändra och utveckla organisationer och samhälle.

Det gjorde skillnad för EN!

I en kort berättelse, Loren Eisely talar om en man som gick längs stranden när han märkte en pojke som plockade upp något och försiktigt kastade det i havet. När han kom fram till pojken frågade han: “Vad gör du?” Pojken svarade: ”Kastar sjöstjärnorna tillbaka i havet.  Vågorna är starka och tidvattnet går ut. Om jag inte kastar dem tillbaka, kommer de att dö.” ”Unge man!”, sa mannen, ”inser du inte att det finns mil och mil med strand och hundratals sjöstjärnor? Du gör ingen skillnad!” Efter att ha lyssnat artigt böjde sig pojken ner, tog upp en annan sjöstjärna och kastade tillbaka den i havet. Sedan log han mot mannen och sa…

”Jag gjorde skillnad för den!”

12 år sen, när jag kom till Sverige, började jag studera på universitet. Det fanns en osynlig segregation mellan studenterna: de internationella visste inte om olika aktiviteter på grund av språket och det var inte så många som försökte att bryta normen och hänga med dem. Det tog inte lång tid för mig att komma i kontakt med studentkåren, och klaga på detta och de som var ansvariga sa att de är medvetna om det men har inte så mycket koppling med den internationella gruppen. Jag fick frågan om jag vill vara den kontakten och svaret var ja! Detta ledde mig till att kandidera som ledamot i studentkåren och var höjdpunkten för min integrationsresa. Men det var inte bara jag; jag fick chansen tack vare ledningen i studentkåren som vågade att ta in mig och argumentera varför det är bra att ha en ickesvensk som inte kan språket att vara med i styrelsen.

 7 år sen blev jag vald som vice-kårordförande, min språkkunskap hade blivit bättre men det var mycket att lära för mig. Den största delen av mitt ansvar var att säkerställa studenternas trygghet.
Jag var i 30-årsåldern och majoriteten av de studenter som jag har haft privilegium att jobba med var i 20-årsåldern. Den här gången var det min tur att ge dem chans att lysa och resultaten var mycket bättre än jag förväntade mig: jag fick känna många talangfulla unga människor som kan inspirera och vara framtidens ledare och de fick lära sig att lita på teamet och lita på varandra och att hjälpa varandra.

De senaste 4 åren har jag jobbat med att matcha individer som har IT kompetens med företag som har behov av medarbetare. Fokusgruppen var den grupp som kallades för ”nyanlända”, egentligen  utrikesfödda som har bott i Sverige mindre än 3 år samt långtidsarbetslösa.

Jag ser många som möter utmaningar för ingen vågar att ge dem en chans, för att de inte har ett bra CV eller för att de inte kan språket eller för att de är oerfarna eller att de är unga eller är de för gamla! Hade jag inte haft det här jobbet, var jag tvungen att lämna Sverige. Det här är läget för många som deltog i projektet som jag ledde. För mig var det en bra ledare som vågade att anställa en utrikesfödd och ge chans till mig för att visa vad jag kunde och en organisation som hade en välkomnande kultur där jag trivdes. Vår VD, precis som pojken i Loren Eiselys berättelse, gjorde skillnad i mitt liv och förändrade det. 

När jag började jobba med projektet, kom historien om pojken och sjöstjärnor tillbaka. Jag bestämde mig att se varje individ exakt som de är: en individ utan titlar, färg, eller land. Jag har träffat många och lyssnat på deras livsresor, erfarenheter, svagheter, roliga tider, oroligheter, vad de vill i livet med mera. I varje individ har jag sett en hjälte, en kämpe en stark själ som kan ljusa upp vägen för många andra. Jag har träffat handläggare hos Arbetsförmedlingen som kämpar att förbättra livet för en person, och har träffad VDar som har vågat att anställa en individ oavsett deras CV bara för att de kunde se den hjälte som lever inom dessa individer.

Det som utmärker en underbar ledare från de andra, är den barnsliga känslan av anständighet och medkänsla. För att låna en sida från historien: Oskar Schindler var en opportunist, en man full av brister, han var den osannolikaste av alla förebilder som började med att tjäna miljoner som krigsprofitör och slutade med att spendera sin sista slant och riskera sitt liv för att rädda de andra. Han var en sentimentalist som älskade enkelheten i att göra gott, som såg ljuset och gjorde uppror mot det onda runt omkring honom. “Det är personligheten mer än någonting annat som räddade oss”, sa en av hans överlevande någon gång i tiden.

För mig började integrationen när ingen såg mig som en person som ska integreras, när jag tillhörde en grupp. Jag har fått den chansen flera gånger tack vare de ledare som vågade att kasta mig i vattnet och göra skillnad i mitt liv. Och jag hoppas att jag kan göra samma, för någon annan, någon dag, någonstans.

Reza Moosavi