Peyman Vahedi är rektor vid Ådalsskolan i Kramfors och utsedd till en av näringslivets 150 superkommunikatörer 2018. Han brinner för hur skolan med hjälp av digitalisering kan minska den administrativa bördan, minska sjukskrivning och samtidigt öka kvaliteten. Ådalsskolan har tagit fram en egen digital plattform. Hög examensgrad flera år i rad , högre medarbetarengagemang, halverat antal frånvarotimmar och minskat resursutnyttjande är olika resultat.

Peyman Vahedi var deltagare i Tillväxtlabbets första toppledarnätverk.

Sverige behöver en tjänstepersonsrevolution.

Sverige har kommit väldigt långt i världen och är erkänt ett av världens bästa länder att leva i. Samtiden förändras och med den kravet på ledarskap. Digitaliseringseran med sin snabba kommunikationsmöjlighet i kombination med en välfärdssektor som har svårt att tolka ”ekonomi i balans” och ”att hushålla med resurser” har lett till en omfattande juridifiering av hela offentliga Sverige.

Vi gör ett test. Ett barn behöver andningshjälp för att kunna leva, eller snarare överleva. Landet Sverige har meddelat att föräldrarna ska få hjälp men politikerna är inte ense om det är kommun, stat, region eller någon annan part som ska bistå med cirka 300 kronor i timmen som det kostar att bistå med en assistent. Vad är det rimliga utifrån dessa två alternativ enligt dig?

1. Alternativ 1: Första gången frågan dyker upp så uppmärksammas problemet. Insatsen beviljas och föräldrarna får hjälp så att barnet – människan – kan leva med värdighet. Föräldrarna kan arbeta vidare, bidra till samhället, betala skatt samt ha förutsättningar att behålla hälsan (eftersom vi sedan tidigare vet om att sjukskrivning, arbetslöshet mm bidrar till såväl fysisk som psykisk ohälsa).

   Under tiden arbetar bl.a. företrädare för stat, kommun och region intensivt med att lösa frågan med inställningen att det i slutändan är samma börs – offentliga medel.

2. Alternativ 2: Myndigheten som får frågan avslår begäran med motiveringen att det är oklart vems ansvar det är. Föräldrarna hänvisas till att driva fallet juridiskt. Medan de ska ge sitt barn andningshjälp dygnet runt – vill du veta hur ofta det behövs så testa att hålla andan – samtidigt som de ska finansiera processen. Vidare ska de vänta i månader om inte år innan processen avgörs för att sedan hoppas på att ingen på respektive myndighet väljer att överklaga. Under tiden sjukskrivs de eller på annat sätt hindras från att arbeta, ekonomiska förutsättningarna försämras kraftigt och samhällets totala kostnader ökar markant.

   Samtidigt får vi läsa historierna i media som underminerar trygghetskänslan i samhället och att välfärden finns där för dig när du behöver den.

De allra flesta förstår poängen. Det finns ingen människa med vare sig empati eller ekonomi i främsta rummet som på allvar kan mena att alternativ två är att föredra. Så varför händer det då? Min åsikt är att den juridifiering som skett, och som hade till syfte att öka medborgarnas rättssäkerhet och makt istället blivit ett sätt att undvika ansvar. Tjänstepersonerna är numera så rädda att fatta beslut, i synnerhet med kortsiktiga utgifter, att inte alltför sällan är det för medborgare svårare att få den hjälp de har rätt till skyndsamt.

Vad kan bidra till förbättring? En tjänstepersonsrevolution där civilkurage och moralisk kompass leder personen. Där argument som ”du har inte hela bilden” eller ”vi kan inte påverka allt” inte längre kan användas som alibi. Där politiker får visa hur de vill utforma samhället och väljarna vet var den verkliga makten finns. Tjänstepersonerna är nycklarna i omställningen av välfärden.

Peyman Vahedi
Rektor Ådalsskolan
Kramfors kommun