Här sitter två människor, två västernorrlänningar, två delar av Tillväxtlabbets styrelse. Magnus Gidlund och Rolf Bäckman. Tillsammans och funderande över en sommarhälsning från labbet. Två människor, i livsresan lite närmre sommarkvällen än sommarmorgonen men fortfarande väldigt mycket närmre hopp än uppgivenhet inför framtid. Där förenas vi. I hoppfullheten. Det är därur Tillväxtlabbet växt fram, ur hopp, mänskligt framtidshopp. För oss som mänskliga människor, Västernorrland och världen. På ett sätt kanske svårare än på många år att, med allt som är, skriva något ”äkta och nyktert”. Inte enbart skriva en påklistrad hejaramsa till hoppfullheten. Skrivet från åskådarplats, från läktaren.

Nu när vi träffas och försöker förena våra nära närvarande sommartankar, har vi på var vårt håll precis i absolut närhet upplevt en stor del av just denna tids återkommande mänskliga och hoppfulla kraft. Student- och examenstid! En magisk mix av, ett Litet NYSS, ett Stort NU och ett nästan lika Stort FRAMTID. Hopp, i nuet – sprunget ur nyss – inför framtid, är i skolavslutningstid i de flesta fall så allt överskuggande att det nästan inte märks. Skugga och sol förenade till osynlighet. Det är som inbyggt i tiden, i lövens vändande ljud, i traditionen eller delvis möjligen även en konsekvens av. Det är verkligen Tillsammanstider – det är som att hoppet får ytterligare god smak och arom av Tillsammans. Det kanske är själva essensen i ett hållbart förhoppningsfullt förhållningssätt oavsett individuell närhet till morgon eller kväll.

Magnus och tangentbordet blir som ett, det är en härlig upplevelse – det är som att en del av honom försvinner en stund, trots att vi samtidigt pratar. Jag vet inte om han är i dåtiden, framtiden eller i nuet. Precis då hyssjar Magnus mig. Han är i Nutiden – och mer. Ett passerande fordon – en låt som vi så många delat och som det i stunden verkar, fortfarande delar: ”Efter plugget – det fixar sig alltid – Du, det löser sig nog”. Vi tar in den förbipasserande ljudströmmen, ett nästan tidlöst budskap men denna gång med en djupare såväl personlig som gemensam klangbotten. Vad kan vi skriva som på riktigt hedrar ett i tiden så tydligt förenat och beroende framtidshopp individer som län och vidare.

Att höra och se unga människors glädje och förhoppningar på olika platser i vårt län, att samtidigt få vara en del av handlingar och ett pågående och förstorande samtal för Västernorrlands hållbara utveckling – är det inte så som äkta mänskligt hopp gestaltar sig och blir till över tid, oavsett.

Vårt hopp är att vi tillsammans vill fortsätta lära – i avseende ödmjukt tillsammanslärande – även ”efter det formella plugget”. En väg till grundad och äkta framtidshopp är att tillsammans försöka leta efter hur vi tydligare och mer medvetet kan leda oss själva och varandra med inriktning på styrkor, potential och utvecklingsmöjligheter? En god form för det kan vara att tillsammans eller själv, från en sommaraltan eller inte dela sitt engagemang genom en Veckans ledare för ett inkluderande Västernorrland, ett Växternorrland. Vill du bidra med dina tankar i form av en Veckans ledare, välkommen att skriva i kommentarsfältet, samtalet, hoppet och länet behöver dig. Går du, oavsett avstånd till arbetslivets gryning eller kvällning, i starka arbetstankar och söker hopp:

Perspektiv av Västernorrländskt hopp – Trender och Prognoser 

Med dessa rader tillönskar Tillväxtlabbet alla och en var, en god, hoppfull – gärna optimistisk sommar

Magnus Gidlund & Rolf Bäckman