Anna-Karin är grundare av BEEhappy, företaget som erbjuder ekosystemtjänster, föredrag och utbildningar. Hållbarhet och hälsa är röda trådar genom hennes arbetsliv som gymnasielärare, projektledare och HR-strateg. På fritiden tränar och instruerar hon aikido, den fredliga, japanska kampkonsten.

Kristian Luuk utropar ”Vart är vi på väg?” Vi sitter bänkade för att följa med på resan och vi kanske till och med hinner svara innan Cecilia Düringer och Jonatan Unge? Jag gillar På spåret, dels för att jag får lära mig nytt, dels för att jag får bekräftelse på att jag faktiskt har några kunskaper. Så, vart är Västernorrland på väg? Tillväxtlabbet verkar för ett hållbart ledarskap, där kunskap och medvetenhet om jämställdhet/mångfald, ett helhetstänk för regionen, innovation och hållbarhet står i fokus. Det finns mycket att orda om dessa perspektiv – inte minst därför att de överlappar varandra. Nu väljer jag innovation och kommer att växla hejdlöst mellan individ- och samhällsnivå. 

Ett utskick från Företagarna dimper ner i min mejlbox: Innovation från norr till söder: 103 unga idéer 2022. Rubriken väcker intresse! Jag finner en topplista med företag där någon av grundarna är max 35 år. Inte oväntat så toppar storstadslänen Stockholm, Västra Götaland och Skåne, men hur ser det ut norrut? Som utflyttad norrbottning noterar jag att åtta företag är listade i Norrbottens län, Västerbottens och Gävleborgs län därnäst med fyra företag vardera och för Västernorrlands län finns ett företag listat. Dessa företag drivs av unga, nytänkande personer. Med sitt engagemang, sitt entreprenörskap bidrar de till utveckling, av sig själva, intressenter och samhället. 

Nu undrar ni säkert liksom jag, varför denna skillnad mellan länen? Om man kan tala om en rekryteringsbas i det här sammanhanget så är befolkningsunderlaget likvärdigt, runt 250 000 i vartdera länet. 
Så var klämmer skon? På det har jag inget svar, men jag anar att den klämmer på flera ställen. Min förhoppning är vi får igång samtalet och framför allt görandet. Vi har helt inte råd att låta bli. Oundvikligt är det de unga som formar framtiden.

Vi tittar närmare på befolkningen i vårt län, Norrbottens-, Västerbottens – och Gävleborgs län. Västerbotten sticker ut med att ha större andel unga i åldrarna 25-39 år. När SCB blickar framåt förutspår de en högre medelålder i samtliga län 2040 – förutom just i Västerbotten där medelåldern istället sjunker något. Universitet och nyindustraliseringen med gröna förtecken attraherar. Myllan i Västerbotten får kreativa frön att gro. I statistiken läser jag in att det finns hopp om livet, om framtiden. 

Hur ska vi behålla och attrahera unga människor i vår region i ännu större utsträckning än vad vi gör idag? Hur ser vår mylla ut? Och hur vill vi att den ska bli? 

Om vi ska förändra vår mylla så kan förändringsarbetet visst kosta pengar men framför allt kostar det på mentalt. Stressade hjärnor förenklar och generaliserar för att överleva. Här spirar inget nytänkande. I sådana lägen behöver jag frigöra tid, frigöra mitt kreativa tänkande. Det är direkt överförbart till företag och organisationer, och det är utmanade och tar… just det, tid. Låt inte förändringsarbetet stanna vid snygga dokument. Glappet mellan det sagda/tänkta/skrivna och görandet måste bort, åtminstone reduceras. Omvandla kunskap till handling. Krångla inte till det. Då kan vi främja förändringar, till och med innovationer. 

Anna-Karin Johansson