Tillväxtlabbet har i sin intervjustudie med 25 toppledare konstaterat att produktionslogiken inte fungerar med det komplexa samhälle vi lever i – utvecklingslogiken måste släppas fram. I veckans ledare skriver Anders Ekholm, analysdirektör på IVO och senior advisor på Institutet för Framtidsfrågor om samma sak. 

Under det senaste decenniet har två av tre nyanställda i Region Stockholm varit en chef eller administratör. Detta är inget unikt för Stockholm. Mellan 2001 och 2013 ökade antalet chefer och administratörer i svensk offentlig sektor med 50 procent. Samtidigt minskade antalet som träffade patienter med sex procent. Detta är heller inget unikt för vare sig offentlig sektor eller Sverige, samma utveckling kan vi se över hela västvärlden.

En relativt ny kategori av titlar är samordnare. Vi har dem på nationellt plan som tex vaccinsamordnare, psykiatrisamordnare eller nationell samordnare av de globala målen. Men de återfinns även lokalt och regionalt.

Enligt mitt sätt att se detta så beror det på att vi försöker lösa det komplexa samhällets problem med industrisamhällets organisation och lösningar.

Trots att Sverige runt förra sekelskiftet var fattigt och eländigt var samhällsproblemen sådana att man rent fysiskt kunde bygga bort dem. Nya bostäder, reningsverk, sjukhus och skolor gjorde bl.a. att medellivslängden ökade, spädbarnsdödligheten sjönk och folkhälsan förbättrades. Samhällsproblemen var sådana att en hierarkisk organisation med centralt fattade beslut var effektiv.

De problem vi står inför idag är helt annorlunda till sin natur. En ökande andel elever som inte klarar grundskolan kan inte lösas genom bygget av ytterligare en skola. Ändå tycks vi försöka lösa det komplexa samhällets problem med det komplicerade industrisamhällets metoder.  

Komplicerade och komplexa fenomen skiljer sig åt genom att komplexa fenomen är oförutsägbara och i ständig rörelse. Fenomen växer fram ur olika agenters interaktioner. Därför kan en åtgärd beroende på tidpunkt få helt olika resultat. Två exempel kan vara en skog eller en organisation. Ett komplicerat fenomen däremot har stabila kausalsamband mellan åtgärd och resultat. Ett exempel på ett komplicerat fenomen kan vara en smartwatch. Det är en komplicerad sak som ändå ger ett förutsägbart resultat. Genom att ändra insatsen (t.ex. ställa in att din smartwatch piper när din tupplur är slut) kan du trots det obegripligt komplicerade maskineriet bakom förvänta dig att bli väckt i tid.

Den modell vi fortsätter använda är en hierarkisk modell som i princip bygger på att toppen vet bäst och att botten utför i mängd det som toppen tänkt ut. Den funkar bra om man vill ta sig an ett militärt klassiskt slag eller industrialisera en produktion. Modellen är sämre lämpad för det moderna samhällets komplexa problem.

Ashbys lag (1947) säger att om ett styrsystem ska fungera väl, måste det ha samma komplexitetsgrad som det system det ska styra. För att lösa dagens komplexa problem måste samhället i sig blir mer komplext, men eftersom komplexitet kräver administration kommer samhället att bli allt mer tungdrivet till följd av en stor administrativ börda. Det resulterar i avtagande nytta av de reformer och åtgärder som vidtas. Här kan nya teknologier som AI, för schemaläggning, resursoptimering och automatiserade beslut verkligen göra en skillnad.

Komplexa fenomen styrs bäst med principen ”Tight-Loose-Tight”. Det innebär att det finns tydliga mål för vad verksamheten ska uppnå, men låg eller ingen styrning eller reglering av exakt hur arbetet genomförs. Efter att arbetet är genomfört följer en ”tight” uppföljningsprocess i realtid som säkerställer att resultaten uppnåtts.

När man står inför komplexa problem är det viktigt med snabb reaktionsförmåga. Komplexa system är aldrig i vila. Därför växer problem om man är långsam med åtgärder. Därför bör beslut om verksamheten tas så nära verksamheten som möjligt.

Komplexa problem mår bra av decentralisering, medan komplicerade problem kan tjäna på att ha en lång utredning för att ta fram den bästa metoden och organisationen.

Om vi inte lär oss skilja på verksamheter som är komplicerade respektive komplexa till sin natur, utan fortsätter med att använda industrialisttänkandet även på komplexa system, så kommer vi att fortsätta anställa samordnare, men det blir som att släcka elden med bensin.

Anders Ekholm