Intervju om ledarskap med Bob Hansson
”Om en människa kommer i kontakt med sig själv oavsett anledning så har det hänt någonting.”
– Bob Hansson
Estradpoeten och författaren Bob Hansson som tidigare bland annat har skrivit boken ”kärlek – hur
fan gör man” höll den 4 oktober en fullsatt föreläsning på Sidsjö Hotell & Konferens kallad ”kärlek –
hur fan gör man ledarskap?” Bob ägde rummet samtidigt som han delade det med alla där; personer
i väldigt olika positioner och skilda åldrar:
Ledarskap handlar ju om att ta in alla i rummet och det lyckades du ju verkligen med!
Bob: Tack! I viss mån har jag ju sysslat med ledarskap som ett stöd i hela min ungdom eftersom jag i
skolan utsattes för ledare och sedan har jag också drivit små utbildningar och haft kurser i tjugofem
år. Jag är intresserad av ledarskap för att vi alla är ledare i våra liv och en ledare har också makt. Men
jag har också träffat många ledare som kanske känner att de inte har någon egentlig makt. Att vi
lever i ett märkligt samhälle där även högt upp i hierarkin så kan det finnas en känsla av något slags
maktlöshet inför sitt liv; en ovalfrihet.
Vad tror du om de moderna och ”hårda” organisationerna – hur ska man få in de mjuka värdena i
våra ofta väldigt kontrollerade styrsystem?
Bob: Man kan ju alltid förhålla sig till hur man förhåller sig till system. Det har ju till och med
människor i koncentrationsläger vittnat om att till och med ända in där i helvetets smältpunkt så har
man fortfarande ett val; ”hur ska jag förhålla mig till det här?” Hur ska jag förhålla mig till den här
organisationen? Det är tidens paradox på något sätt att det personliga ledarskapet; eller ledarna på
en personlig nivå inser mer och mer empatins effekt. Det inte är flummigt att öppna sig för mjuka
värden utan exekutivt och stora organisationer inom näringslivet vet också det.
Hur kommer det sig att du ”predikar” kärlek som budskap?
Bob: Predika kärlek; det har väl jag alltid gjort. Även om jag vill undvika ordet kärlek för det kan vara
besvärligt som ord, men utan den – vad skulle det vara bra för? Och det är faktiskt det jag tror att fler
och fler känner att de ökade försäljningsresultaten på individnivå gör oss tillfredsställda. Vi vill bli
tillfredsställda, generationer före oss var nöjda att inte riktigt bli det.
Ja, eller hur, vi vill växa. Företag är vinstdrivande organisationer men det är ju uppbyggt av människor
och en ledare är ju någon som kan utveckla alla människors potential och ett ”perfekt” företag skulle
ju kunna göra precis det.
Bob: Verkligen, ibland när jag har kurser så kommer det pensionärer som har gått i pension som har
varit chefer eller mellanchefer, de flesta chefer är ju i någon bemärkelse mellanchefer, det är ju alltid
någon ovanför, om inte annat så är det något annat; marknaden eller staten. Då kommer de här
cheferna till mig och bara; ”nu ska jag börja skriva.” Jag kan peta på dem och det är som att peta på
sten. Hur länge har detta pågått, va? ”Det kanske är försent faktiskt, du skulle kommit lite tidigare.”
Men det tror jag människorna har lärt sig: vi måste lära oss innan vi går i pension.
Det är ju väldigt mycket problem med status; vi jagar fortfarande status och att prestera och då
”sänker” du dig för någon om du visar sårbarhet. Fast egentligen gör du det ju inte men i och med att
den här illusionen av status finns och framförallt i organisationer där professionalitet fortfarande är
att du inte ska visa dig alltför känslosam och så. Det är så mycket värderingar som fortfarande styr
det.
Bob: – Ja, absolut och om man tittar på känsloförtrycket eller tillbakahållandet av känslor så uppstod
ju det eller började accentuera när vi började ha affärer med främlingar vi formaliserade fasta
transaktioner och då ställde känslor till det. Och så är det ju fortfarande och det ligger ju verkligen en
poäng i det. Men det ligger ju också en poäng i att vara istället för att härma en bild; att vara
professionell istället för att bara härma bilden av hög status; ”I am God.” Det gör man inte genom
charader hur bra man än blir på att spela dem.
Jag tror att en av de anledningar att så många människor går in i väggen är att det här
charadspelandet tar kraft. Och jag har sett gång på gång var i förlängningen man hamnar. Hur det här
en gång levande, dansande, gråtande, skrattande barnet först då sextio år senare kommer till mig
och tror att ”nu ska jag börja känna känslor igen.”
Synd. Då får man hoppas på reinkarnation; att det finns flera liv.
Bonusmaterial – Om meditation och lycka:
Bob: Det finns ju den här idén att ”heaven is a place where nothing ever happens” att lyckan skulle
vara ett tråkigt tillstånd. Jag kan förstå var den kommer ifrån men det är ju också helt, helt absurt.
Det går ju inte att vara lycklig och uttråkad på samma gång. Lycka har varit en lyx som vi människor
inte kunnat unna oss utan vi har varit fullt upptagna med att jobba ihop brödfödan och vi kommer ju
också från ett pliktsamhälle. Ett enormt pliktsamhälle som nu har övergått i prestation och
lustbaserat samhälle och det är väl också därför som de här mjuka värdena faktiskt blir allt viktigare.
Ska svenskarna då bli lagom hedonister?
Bob: Tanken fyller ändå den aktuella kapitalismens produktionsprocess. Förut så instruerade ju
chefen sina underlydande och nu ”inspirerar hen sina medarbetare.” Ovanför ledaren så finns det ju
ofta en annan ledare och då är det deras uppgift att göra den ledaren så trygg att man någon upplevt
blottandet i en trygg miljö så vet man att det är fantastiskt och att det är stärkande och att man
sparar väldigt mycket energi.
Jag tror många har varit i organisationer där medarbetare och chefer istället för att ta beslut som
gynnar det gemensamma målet tar beslut som gynnar deras egen privata trygghet för att trygghet är
viktigt. Detta kan ju vara hur rationella och kalla människor som helst som uppenbarligen också har
personliga behov och då gäller det att titta på dem och ta ansvar för dem så att besluten av det kan
gynna något annat.
Vi har ju det med alla överlevnadsinstinkter som kickar in och det är det som kan spöka och kan stå i
vägen för att man ska få sån där god kontakt en människa som man kan ha.
Bob: Ja men precis, stress exempelvis när systemet är inställt på kanske andra saker än det som
gynnar.
Jiva Gunnarsson