Ylva Aller, tidigare länsråd och numera enhetschef på Bolagsverket. Ylva brinner bland annat för att lyfta kvinnlig kompetens inom ledarskap.

 

Vi behöver varandra…

På senare år har jag blivit alltmer övertygad om betydelsen av allas våra krafter i samhället. Initiativ och engagemang från enskilda och organisationer är som blodet i våra ådror, i ständig rörelse, håller ihop och samverkar.

Jag minns syster Anna från min uppväxt. Hon var diakon och känd person i staden. Jag var bara 13 år och hade min uppmärksamhet åt annat håll än kyrkans omsorg men minns hennes engagemang och omtanke om människor. Jag minns med värme mina egna idoga idrottsledare som fanns där vardag som helgdag och peppade oss.

 

Så blev jag vuxen och medlem i ett internationell ideellt nätverk för socialarbetare, specialpedagoger och psykologer. Vi bodde hos varandra, ordnade praktikplatser åt varandra och bytte erfarenheter över landsgränserna. Jag minns Duchan från Slovenien. Han gjorde praktik som psykolog inom hörselvården i vår stad och bodde hos oss i en månad. Han var omtänksam och ihärdig att hålla kvar kontakten och skickade julkort många år senare trots att jag var dålig på julkort och aldrig skickade några tillbaka. Så hände det sig att jag flög över Sloveniens huvudstad, mångmiljonstaden Ljubljana. Jag tittade ut i den mörka natten och såg stadens alla ljus som tiotusentals små ljusprickar som flöt samman och tänkte här bor Duchan. Den anonyma staden var inte längre anonym för mig. Trots att jag endast träffat Duchan under en månad för länge sedan så blev staden som jag aldrig besökt mänsklig. Från ett macroperspektiv till ett microperspektiv, från anonymitet till något känt och personligt, från objekt till subjekt.

 

Civilsamhället är den bärande kraften i vårt samhälle som formar sig efter tid och behov. Människor söker sig till varandra för gemensamma intressen och formen tar sig olika uttryck beroende på möjligheter. Grundbehovet är dock detsamma, vi är människor, vi vill någonting och vi vill hjälpa till. Det ger oss mening med att finnas till.

 

Det offentliga samhället behöver civilsamhället och vice versa som informationsbärare åt båda håll. I mötet och samtalet med människor som arbetar ideellt får vi veta mer om tillstånd och behov och kan på så sätt möta upp med insatser som behövs från samhället sida. Samhällsbehov och tillstånd synliggörs och blir känt och avanonymiseras. Senaste årens samhällskriser har visat prov på det. Allt ifrån terrorattacken i Stockholm där människor fanns för varandra till bränderna i Sverige för några år sedan där många ideella krafter fanns på plats för att hjälpa insatsstyrkorna med att släcka bränder men också med mat och dryck till de som kämpade mot eldslågorna. Nu lever världen i en pågående pandemi där vi är beroende av varandra och varandras omsorg.

 

Jag var uppkopplade på ett ideellt nätverksmöte via zoom häromdagen med Italien. Det kändes personligt och varmt när vi skickade varandra våra omsorgshälsningar över landsgränserna.

Plötsligt sitter vi i samma båt och behoven är gemensamma och grundläggande. Alla krafter behövs, vi hjälps åt och kommer vidare.

Det är det som är att vara människa.

Ylva Aller

Socionom

Fotograf: Anders Thorsell, webredaktör